Självsvält eller restriktivt ätande – Kampen för att äta så lite det bara går

Självsvält eller restriktivt ätande handlar om att medvetet dra ner på hur mycket man äter som en strategi för att lindra ångest kopplad till känslan av att vara tjock, rädsla för att gå upp i vikt eller missnöje med kroppen (kroppsångest). Det här är beteenden som utgör kärnan i en ätstörning, det vill säga problem som är relaterade till just mat, ätande, vikt, utseende och träning. Här finns ofta en intensiv rädsla för att gå upp i vikt tillsammans med att inte trivas i sin kropp. Risken med att dra ner på maten, äta för lite eller begränsa sin kostrepertoar på ett sätt som gör att begränsar vad man äter drivs på av de kroppsideal som råder där låg vikt och synliga muskler premieras. Detta som en del av det personliga värdet.

Självsvält och sociala normer

Det flöde på sociala medier som förmedlar budskapet om hur du går ner i vikt, hur du ska forma kroppen och hur du ska äta och träna för att bli en lyckad, vacker och framgångsrik person är i det närmaste obegränsad. Många miljoner människor tar del av denna information varje dag runt om i världen. Självsvält på olika sätt, det vill säga där man förändrar sitt sätt att äta så att det orsakar energibalans och energibrist, förekommer bland såväl flickor och kvinnor som pojkar och män. Det handlar inte bara om att äta liten mängd utan också om att göra förändringar i sin kost som påverkar energitillgängligheten. Exempel kan vara att bli vegan eller vegetarian, att öka sin träning i förhållande till hur och vad man äter på ett sätt som gör att man hamnar i energibrist eller om att äta ensidigt på ett sätt som gör att man inte får i sig det man behöver, till exempel tar bort kolhydrater eller äter så kallad ”träningsmat” eller en kost med mycket lågt kaloriinnehåll (till exempel klassisk kalorirestriktion för viktnedgång).

Självsvält som en kontrollstrategi

Självsvält ofta kopplat till en stark känsla av att behöva kontrollera sin kropp och sitt liv. Den blir då en metod för att skapa en känsla av kontroll i en annars kaotisk tillvaro. Studier har visat att personer med ätstörningar kan uppleva låg självkänsla och höga krav på sig själva, där perfektionism och behovet av kontroll spelar en central roll. Genom att kontrollera matintaget skapas en känsla av att kunna hantera livet på egna villkor, vilket i stunden reducerar ångest. Känslan av kontroll är dock bedräglig och kortvarig. Eftersom självsvält i längden leder till näringsbrist, fysisk utmattning och psykologiska konsekvenser, minskar kroppens förmåga att hantera stress, vilket ökar individens sårbarhet för ytterligare ångest och nedstämdhet. Detta innebär att självsvält, även om det tillfälligt lugnar ångest, i det långa loppet bidrar till att vidmakthålla och förstärka psykisk ohälsa.

Självsvältens påverkan på ångest och kroppsuppfattning

För personer som lider av ätstörningar kan självsvält ge en känsla av lättnad och framgång när kroppsvikten sjunker, men dessa känslor är oftast flyktiga och följs av ökade krav och ångest över att inte kunna bibehålla eller minska vikten ytterligare. Dessa tankar förstärks av samhällets kroppsideal och sociala normer kring kropp och utseende, vilket skapar ett högt psykologiskt tryck att inte bara nå utan även överträffa vissa kroppsliga ideal.

Självsvältens koppling till ätstörningar

Självsvält eller restriktivt ätande utgör en central del av ätstörningar. Ätstörningar är allvarliga tillstånd som oftast är osynliga för ögat och som kräver professionell behandling. De mest kända ätstörningarna är Anorexia Nervosa, Bulimia Nervosa, Hetsätningsstörning och Ospecifik ätstörning. Alla ätstörningar, oavsett om de medför symtom i en grad som gör att personen uppfyller en diagnos eller inte, påverkar alla delar av livet för den drabbade och oftast även deras familjer och närstående. Ätstörningar drabbar ofta yngre personer, de självläker sällan och blir kvarstående problem under livet om de inte behandlas. Även äldre drabbas av ätstörningar, något som det skrivs väldigt lite om.

Symptom och risker vid självsvält och ätstörningar

De huvudsakliga symptomen på självsvält är medveten begränsning av matintag, i vissa fall viktminskning och i andra fall viktuppgång eller ingen förändring av vikten alls, en stark rädsla för viktuppgång och en skev kroppsbild. Det finns ofta en övertygelse om att vara ”för tjock”, oavsett faktisk vikt. Andra vanliga symptom är trötthet, sömnproblem, social isolering och fysiska hälsoproblem som låg puls, lågt blodtryck och uteblivna menstruationer hos flickor och kvinnor. Självsvält och andra ätstörningar har omfattande och potentiellt livshotande konsekvenser för både fysisk och psykisk hälsa. Personer med ätstörningar riskerar att utveckla hjärtproblem, elektrolytobalanser, benskörhet och andra allvarliga hälsoproblem och i värsta fall förtidig död.

Självsvält är ett beteende som fyller funktionen att hantera underliggande känslor och ångest, men det upprätthåller också en ond cirkel av rädsla och kontroll. Forskning visar hur dessa beteendemönster förstärker sig själva, vilket gör att ångest och ätstörningen vidmakthålls över tid. Här undersöker vi funktionerna bakom självsvält, hur dessa påverkar det psykiska måendet hälsa och varför självsvält kan vara så svårt att bryta.

Hur självsvält vidmakthåller ätstörningsbeteenden

Självsvält är inte bara ett symptom på ätstörningar; det fungerar också som en förstärkare av själva sjukdomen. Flera studier har identifierat en cyklisk process där självsvält leder till fysiologiska och psykologiska förändringar som vidmakthåller och fördjupar sjukdomen. Forskning har till exempel visat att självsvält påverkar neurotransmittorer och hormoner, vilket kan minska serotoninnivåerna i hjärnan och därmed förstärka känslor av ångest och nedstämdhet. När en person svälter sig själv förändras också hjärnans belöningssystem, vilket kan leda till att svältkänslor upplevs som positiva och att mättnad blir ångestladdat. Denna förändring i hjärnans belöningssystem göra att individen känner sig belönad av självsvält, vilket driver dem att fortsätta även när de är medvetna om de negativa konsekvenserna. Denna cykel av ångest, svält och temporär ”belöning” gör att självsvält blir svår att bryta utan professionell hjälp.

Självsvält och tvångsmässiga beteenden

Självsvält är ofta är kopplad till tvångsmässiga beteenden. För personer med ätstörningar kan det handla om att strikt planera och kontrollera måltider, sätta upp stränga regler för vad och när de får äta, samt undvika sociala situationer där ätande kan bli aktuellt. Dessa tvångsmässiga beteenden fungerar som en strategi för att dämpa ångest och för att känna sig ”lyckad” genom att följa egna regler och standarder. Vidare förstärks dessa beteenden då personen, genom att följa reglerna, känner en tillfällig lättnad och ”kontroll”. Dock gör dessa tvångsmässiga handlingar att ångesten blir mer svårhanterlig på lång sikt, eftersom varje överträdelse av reglerna kan trigga kraftiga skuldkänslor och ångest. Detta leder till en förstärkning av beteenden kring självsvält, vilket gör det svårare att bryta ätstörningen utan att konfrontera dessa mönster.

Komplext beteende drivet av ångest och kontrollbehov

Självsvält är ett komplext beteende som fyller en funktion för att hantera ångest och skapa en känsla av kontroll, men som samtidigt förstärker ätstörningen och ökar ångestnivåerna. Det är ett beteendemönster som inte är direkt kopplat till en persons kroppsvikt eller BMI. Istället drivs det av psykologiska faktorer som förvrängd kroppsuppfattning, perfektionism, kontrollbehov och tvångsmässiga beteenden. Självsvält är en komplex process som påverkas av både psykologiska och biologiska mekanismer, vilket gör det svårt att bryta utan professionell hjälp.