Utmattning, överträning och återhämtning

Stress och utmattning är något som det talas mycket om generellt då det bidrar till fysisk och psykisk ohälsa som ofta medför sjukskrivning för den drabbade. Detta gäller främst yrkesverksamma personer och fokus för diskussionerna ligger ofta på arbetsmiljö, ledarskap, kollegialt klimat och arbetsbelastning i förhållande till återhämtning.

Inom elitidrotten förekommer liknande problem med stress och utmattning. Ofta handlar det om att träning inte efterföljs av tillräckligt med återhämtningsbeteenden. Detta tillsammans med den press som det innebär att leva som elitidrottare, d.v.s. egna och andras krav på höga prestationer, målmedveten träning och kanske förväntningar på att avstå t.ex. socialt umgänge då det tidsmässigt konkurrerar med träningstider, läger eller tävlingar. Överträning kan betraktas som ett förstadium till utmattning och utmattningssyndrom och handlar framförallt om bristande återhämtningsbeteenden. Vid överträning ser man oftast att glädjen, motivation till träning och tävling samt engagemang för sin idrott finns kvar men prestationerna uteblir. Tecken på överträning kan utöver försämrade prestationer vara koncentrationssvårigheter, muskelömhet, viktnedgång, trötthet och humörförändringar. Om idrottaren fortsätter träna på samma sätt under lång tid med fortsatt otillräcklig återhämtning finns risken att symtomen förvärras och utvecklas till utmattning. Tecken på utmattning kan vara låg motivation för t.ex. den idrott och träning man tidigare brunnit för, nedstämdhet, oro och låg energi. Uppgifter och aktiviteter som tidigare upplevts som enkla känns övermäktiga. Koncentrationsproblem, klart försämrade prestationer, sömnproblem, känsla av både fysisk och psykisk utmattning, trötthet, en önskan att dra sig undan samt försämrat självförtroende är andra symtom man kan uppleva.

Det pratas ofta om betydelsen av tillräcklig återhämtning för att skydda sig mot olika typer av ohälsa. Men vad innebär tillräcklig återhämtning? Och vad är återhämtning egentligen? Det är vanligt att återhämtning beskrivs som olika processer, frånvaro av krav eller indirekt via symtom. Dessa beskrivningar kan göra det svårt att veta vad det är som är själva återhämtningen och hur man skall veta om den varit tillräcklig. Här tillämpas en funktionalistisk modell som är baserad på inlärningspsykologi där återhämtning definieras i återhämtningsbeteenden. Ett återhämtningsbeteende är ett beteende som ger återhämtningseffekt – d.v.s. idrottaren upplever sig utvilad, glad, mätt och kan känna vällust. Det är viktigt att veta att olika beteenden fungerar som återhämtningsbeteenden för olika idrottare. Dessutom är det också så att vissa beteenden bara har återhämtningseffekt i vissa situationer. Vi behöver olika mycket återhämtning utifrån hur hög grad av ansträngning vi har haft. Exempel på återhämtningsbeteenden kan vara att äta regelbundna och näringsrika måltider, sova på natten, umgås med vänner, olika typer av fysisk aktivitet och avslappningstekniker samt övning i mindfulness.

Känner du igen dig i symtomen beskrivna ovan? Är det svårt att prestera på den nivå som du vet att du kan? Känner du dig trött, energilös och kanske nedstämd? Har du svårt att sova och tycker att det är jobbigt att umgås med andra människor? Det kan vara tecken på att du är övertränad eller utmattad. Här får du en strukturerad bedömning där situationen kartläggs utifrån din situation samt balansen mellan ansträngning och återhämtning. Återhämtningsbeteenden kartläggs och en individuellt anpassad behandlingsplan utformas. Behandlingen utgår från dina mål och värderingar och idrotten finns med som en naturlig del i arbetet, på det sätt som du vill.