Ätstörningar, idrott och träning

Oroar du dig för att gå upp i vikt? Känner du dig tjock och missnöjd med kroppen? Försöker du kontrollera vikten genom att vara väldigt noggrann med vad du äter? Tränar du för mycket? Finns det dagar när du inte tänker på något annat än mat? Känner du igen dig kan det vara så att du lider av en ätstörning. Ätstörningar är ungefär tio gånger vanligare bland elitidrottare än i normalbefolkningen. Det gäller även bland män där förekomsten inom elitidrott är lika vanligt som bland flickor och kvinnor i normalbefolkningen. Exempel på idrotter där ätstörningar är vanliga är estetiska bedömningssporter (t.ex. gymnastik och konståkning), uthållighetsidrotter (t.ex. orientering, långdistanslöpning, simning, längdskidåkning) och idrotter som är känsliga för viktförändring eller har viktklasser (backhoppning, brottning, styrkelyft, brottning och alla idrotter med viktklasser).

Det är vanligt att ätstörningar förväxlas med motiverade träningsbeteenden av tränare, andra idrottare och föräldrar. En idrottare som verkar mycket motiverad, som tränar mer än andra och alltid är den som gör mest på träning kan i själva verket vara fast i ett ätstört och/eller tvångsmässigt träningsbeteende. Känner du att du har egna regler för hur du behöver träna? Har du svårt att tillåta dig själv att äta tillräckligt? Är du ofta sjuk, skadad, har uteblivna eller krångliga menstruationer, är nedstämd eller ångestfylld? Oroar du dig för din vikt? Då kan det behövas en strukturerad bedömning där också den idrottsliga karriären tas i beaktande. Här finns erfarenhet av att arbeta med elitidrottare ända upp till olympisk nivå vilket innebär att träning och karriärmål alltid finns med som en naturlig del av arbetet. Vid behov erbjuds evidensbaserad behandling med KBT. Över 20 års erfarenhet av arbete med ätstörningar och många års erfarenhet av arbete specifikt riktat mot ätstörningar inom elitidrotten finns.

Energibrist – med eller utan samtidig ätstörning
Energibrist handlar om att man får i sig för lite energi i förhållande till vad man gör av med. Det kan låta som enkel matematik i teorin men kan vara så mycket svårare i den praktiska tillämpningen. Konsekvensen av energibrist blir semi-svält, vilket kan ge påtagliga hälsobesvär. Det är viktigt att komma ihåg att det är vanligt att framförallt kvinnliga elitidrottare äter för lite.

Skälet till det kan vara att man medvetet drar ner på sitt energiintag för att t.ex. prestera bättre, att man har en ätstörning eller att man helt enkelt inte är medveten om att man behöver justera sitt energiintag i förhållande till den energi man gör av med, d.v.s. man kanske har ökat träningsmängden men justerat energiintaget.

Energibrist leder till försämrad prestation och koncentration, hormonella förändringar, menstruationsrubbningar och en försämrad benhälsa. Det är vanligt med skador (t.ex. stressfrakturer), infektioner och mag-tarmkanalproblem. Konsekvenserna av energibrist kan kvarstå i många år. Det kan vara viktigt att påminna sig om att energibrist är vanligt hos normalviktiga och överviktiga idrottare likaväl som underviktiga. Energibrist kan förutom de fysiska symtomen medföra nedstämdhet, ångest, sömnproblem och upptagenhet av mat och vikt. Den hjälp man kan behöva för energibrist kan bero på olika faktorer där ätstörning är en av de faktorerna. Här kan du få hjälp att sortera dina symptom och bringa reda i om det handlar om enbart energibrist eller om du också lider av en ätstörning (inklusive överdrivet/perfektionistiskt/tvångsmässigt träningsbeteende).

Något som det ofta talas om är Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S). I det syndromet innefattas symtom som bl.a. störda ätbeteenden/viktminskning, uteblivna menstruationer och skelettskador (stressfrakturer). Kombinationen av dessa symtom är något som är vanligt inom elitidrott.

Här kan du få skräddarsydd psykologisk behandling med KBT utifrån rådande problembild. Möjligheten ges att sortera symptom relaterade till träning och hälsa i en miljö där förståelsen för problem i en elitidrottsmiljö finns. Vidare finns möjligheten till stöd i tränings- och tävlingsmiljö, samt i situationer där karriären ska trappas ner eller avslutas.