Digitala behandlingsformat – en snabb utveckling
Digitala behandlingsformat utvecklas just nu i snabb takt inom den psykologiska forskningen. En särskilt lovande inriktning handlar om korta, strukturerade insatser som kan genomföras direkt på plattformarna för sociala medier – och det med en enda session. Detta kallas ”Single-session-interventions”. Välgjorda studier publiceras en efter en, och de har visat att dessa insatser, när de utformas utifrån etablerad evidens, kan minska nedstämdhet, ångest och självkritik hos ungdomar. Effekten kvarstår över tid, trots det begränsade formatet.
En ny syn på psykologiska insatser
Det som nu växer fram är ett nytt sätt att tänka kring psykologiska insatser. Forskning visar att en enda session, levererad digitalt på befintliga plattformar och utan kontakt med vården, kan ge tydliga resultat för vissa grupper. Den digitala ansatsen möjliggör en annan typ av spridning – bredare, snabbare och mindre beroende av tillgång till specialistkompetens.
Samtidigt handlar det inte bara om format och tillgänglighet utan också mellan mötet mellan psykologi och teknik. Genom att placera dessa vetenskapligt utformade insatser direkt i redan befintliga sociala medie-plattformar blir det möjligt att vid skadliga sökningar relaterade till till exempel självskada, kroppsmissnöje och ätstörningar med länkar till material som förespråkar självomhändertagande och strategier för hjälp att hantera psykiska symtom i vardagen. Den digitala infrastrukturen används således för att förstärka det psykologiska innehållet, inte för att ersätta det.
Internationell forskning och resultat
Professor Jessica Schleider vid Northwestern University är en av de forskare som lett denna utveckling. Hennes studier visar att unga som genomför en kort digital session, till exempel med fokus på kroppsuppfattning, ofta rapporterar minskad ångest och ökad känsla av kontroll. Interventionerna bygger på tydligt definierade mekanismer och kombinerar psykoedukation med reflektionsuppgifter. Resultaten är konsekventa och replikerade i flera oberoende studier.
Tekniskt sker mycket av utvecklingen i samverkan med organisationer som Koko, som arbetar med att implementera psykologiskt stöd i digitala miljöer. Genom att koppla insatser till sökbeteenden, interaktioner eller innehållsflöden kan hjälp erbjudas exakt när behovet uppstår. Istället för att enbart identifiera risk, skapas möjlighet att förmedla åtgärd.
Det rör sig om ett tydligt skifte i hur vi ser på tillgänglighet. Tidigare förutsatte psykologisk hjälp fysiska besök eller digitala samtal, i det här formatet är riktningen omvänd: det är insatsen som söker upp individen. För unga som inte känner sig lockade att söka hjälp inom den ordinarie vården kan det vara avgörande.
Framtiden för psykologiska insatser
I Sverige har den här typen av insatser inte hunnit etablerats än, men internationellt diskuteras det som ett möjligt svar på en av samtidens mest akuta utmaningar: bristen på tillgänglig psykologisk hjälp för unga. De digitala verktygen finns redan. Plattformarna finns redan. Frågan är hur vi använder dem, och med vilken vetenskaplig kvalitet.
För att insatserna ska fungera krävs en hög grad av precision i design, innehåll och timing. Det handlar inte om att skapa appar eller kampanjer, utan om att integrera behandlingselement som är testade, avgränsade och målgruppsanpassade. Det kräver samarbete mellan forskare, teknikutvecklare och plattformsaktörer – men det är genomförbart.
I vårt arbete följer vi denna utveckling nära. Vi undersöker hur samma principer kan tillämpas för att stötta unga med problem relaterade till mat, kropp och träning. Det handlar om att översätta psykologisk kunskap till tekniska format utan att tappa effektivitet och flexibilitet. Det kräver stringens, men även vilja att tänka nytt.
Förändringen ligger inte i innehållet i sig. Psykologin är densamma. Det nya ligger i tillgängligheten, i timingen, och i förmågan att sätta behandling i rörelse – för fler.
Referenser:
- Schleider, J. L., et al. (2022). A randomized trial of online single-session interventions for adolescent depression during COVID-19. Nature Human Behaviour, 6, 258–268.
- Schleider, J. L., & Weisz, J. R. (2016). Reducing risk for anxiety and depression in adolescents: Effects of a single-session intervention teaching that personality can change. Behaviour Research and Therapy, 87, 170–181.
- Schleider, J. L., et al. (2025). Single-session interventions significantly reduce mental health issues for youth and adults. Annual Review of Clinical Psychology, 21.
- Morris, R., & Schleider, J. L. (2022). Improving uptake of mental health crisis resources: Randomized test of the Crisis Text Line in the context of suicide-related content moderation on social media. Internet Interventions, 29, 100551.